Vad har Poch och Karnöffel med poker att göra?

Tyskland har utan tvekan alltid haft en stark ställning i pokervärlden. Sedan mars 2016 ingår 10 tyska spelare bland de 100 främsta i Hendon Mob-databasens All Time Money-lista. Det ger Tyskland en andraplacering på listan över länder med flest spelare bland de 100 främsta, efter USA.

Och bland dessa ingår en del otroliga spelare, till exempel Fedor Holz, som just nu rankas etta i världen i GPI. Vi har också 888poker-ambassadören Dominik Nitsche,Philipp Gruissem och Tobias Reinkemeier, som fortfarande vinner EPT- och WSOP-evenemang regelbundet. Senast tog Holz hem vinsten och en pott på 4 981 775 $ i juli i WSOP-evenemanget High Roller for One Drop.

Du känner säkert till dessa fantastiska spelare, men du kanske inte känner till att Tysklands pokertalang sträcker sig mycket längre tillbaka i tiden. Faktum är att Tyskland historiskt sett har haft stor del i utvecklingen av inte bara dagens pokerspel, utan kortspel över huvud taget.

Dessa insatser glöms ofta bort, då det moderna spelet lätt tas för givet. Men vi på 888poker glömmer inte så lätt. Därför vill vi nu ge ett ordentligt erkännande för allt det fantastiska som Tyskland bidragit med i kortspelets utveckling.

Nog snackat, här presenteras Tysklands meriter vad gäller kortspel.

Poch i taket!

Tysklands första och sannolikt största bidrag till kortspelets och pokerns värld är ett spel som heter Poch. Eller ”heter”, förresten … spelet har gått under sju olika namn sedan det kom till. Namnen är Pochen, Pochspiel, Boeckels, Bocken, Bogel, Bockspiel och Pukk. Vare sig du vet det eller inte, så har Poch en avgörande roll i pokerns historia. Enkelt uttryckt är detta det allra första omnämnda kortspelet med vadhållning.

”Vaddå vadhållning”, tänker du kanske. Jo, i spelet ingår en runda där spelarna kan satsa pengar eller dra sig ur. Det är väl inte så märkvärdigt, kan man tycka. Men här kommer det viktigaste: en möjlighet att lägga sig innebär ett tillfälle att bluffa. Just det! Poch är det första spelet i historien där det ingår att bluffa.

Det skulle jag vilja kalla en lysande merit. Hur skulle världen se ut om man inte kunde bluffa? Jag skulle vara arbetslös, först och främst. Detta ringa tillägg av vadslagning i spelet gav upphov till en lång rad spel som så småningom ledde till den moderna pokerns tillkomst, bland annat. Det hela började 1441 med Poch, och via Primero, Brag, As Nas och Poque fick vi slutligen poker. Detta är i alla fall den utvecklingskedja som de flesta historiker är överens om.

Även bortsett från den strålande idén med vadhållning är Poch ett mycket underhållande spel, eftersom det innehåller en kombination av tre olika typer av vad med samma hand. För er som inte kan spelet: första rundan i en omgång Poch är ett enkelt spel där du kan vända upp trumfkort för att få anten.

Den andra rundan är en vadhållningsrunda där spelarna kan bluffa. I den tredje rundan ska spelarna få ihop sviter och samtidigt försöka bli av med sina kort. Grejen är att spelarna spelar med samma hand i alla tre rundorna. Det du avslöjar om ditt påstående eller din visning i de två första rundorna är alltså känd information i den sista rundan.

Föreställ dig att först spela Krig, sedan Femstöt och sist Bridge i en följd utan att byta hand. Du skulle kunna komma ihåg vartenda kort på bordet när det väl kom till potten! Även om den här typen av utbyte av information och pengar inte är unik för Poch så är den ovanlig. Jag betraktar det här spelet som ett av de bästa exemplen på själva principen.

Vadan allt detta Karnöffel?

Poch är det mest – och ibland enda – omnämnda kortspelet när det talas om Tysklands bidrag till kortspelets historia, vilket är synd. Ett annat klassiskt tyskt kortspel som väl förtjänar att omnämnas är Karnöffel.

Spelet, som numera ofta spelas i Schweiz under namnet Kaiserspiel eller Kaiserjass, anses vara Europas äldsta kortspel. Det är möjligt att äldre kortspel kom till Europa från Mellanöstern ännu tidigare, men för eventuella sådana finns inget skriftligt bevis.

Det är det däremot ingen brist på när det gäller Karnöffel, eftersom spelet strax efter att ha blivit populärt hotades av förbud i ett antal städer. Ämbetsmän tillika katolska kyrkans män ansåg att kortspel i allmänhet, och Karnöffel i synnerhet, var ett farligt nöje! Tänk dig att vara tvungen att spela din Hold’em i ett lönnrum i en ölstuga, eller i en hemlig källarvrå.

Den äldsta förekomsten av Karnöffel är alltså känd på grund av att spelet ställde till ett sådant liv. Det finns fortfarande anteckningar om allmänna stadgar som godkändes i ett försök att förbjuda det. Det äldsta skriftliga omnämnandet om Karnöffel finns i en stadga från 1426, i Nördlingen i Bayern, där det slås fast att spelet lagligen får spelas på allmän plats.

Efter detta följer ett spår av lagar – förbjudet i Augsburg 1446, tillåtet i Balgau 1448 – som visar hur spelet sakta sprider sig över landet. Trots sin popularitet fördömdes spelet allmänt som en symbol för samhällsuppror, eftersom de klädda korten i Karnöffel till skillnad från i andra kortspel inte alltid var de högsta.

Bishop Geiler fördömde 1497 spelet av just sådana skäl. Enligt honom återspeglade andra kortspel åtminstone en korrekt samhällsordning: ‘

”Men nu har vi ett spel vid namn Karniffelspiel vari allt ställs på huvudet. Kortet 3 slår en dam, 4 slår en knekt, 2 och 6 slår en kung, och ett kort vänds så att än den ena, än den andra blir kejsare beroende på turen.”

Uppfattningen att Karnöffel representerade kaos eller uppmanade till civil olydnad framgår så tydligt i historiska dokument att David Parlett, författaren till The Oxford Guide to Card Games, en gång skrev ”Karnöffel uppskattades tydligen som ett surrogat för anarki, och vare sig det var förbjudet eller tillåtet … handlade det uppenbarligen mer om politiska uppfattningar än om moralen kring spelande.”

De djävulska principerna i Karnöffel

Spelet i sig är ett sticktagningsspel med – såsom framgår ovan – en ganska egenartad korthierarki. Fyra deltagare spelar ihop partnervis med den klassiska tyska 48-kortsleken utan ess. Målet för vardera partnersidan är att bli först med att ta tre stick. En färg utses till halvtrumf i och med att det första sticket spelas, men spelarna behöver inte följa färg. Såtillvida påminner spelet om ett parti Spader, Hjärter, Euchre eller liknande.

Den där halvtrumffärgen sätter dock käppar i hjulet. Korten i trumffärgen rankas enligt följande, från högsta till lägsta: Kn, 7*, 6, 2, K, 3, D, 4, 5, 10, 9, 8, 7*. En rätt säregen ordning. Ännu märkligare är att 7 förekommer två gånger, som du ser. Detta beror på att 7, som kallas djävulen, slår alla andra kort – men bara om det leds. Annars slår alla andra kort detta.

Tysk petnoga registrering har sina fördelar

Dessa är de enda två spelen som Tyskland varit först med i kortspelets historia, men utöver dessa har landet senare bidragit med en hel rad andra värdiga spel. Det enda som kan mäta sig med antalet spel som uppfunnits i Tyskland är kanske antalet skrifter om just detta ämne som framställts i landet.

Då räknar jag förvisso även verk av en rad författare som skrivit om eller katalogiserat kortspel som en del i ett arbete av annan akademisk betydelse. Hur som helst, och oavsett om samtliga studerade kortspelets historia, så har Tyskland haft en oerhört stor del i att tillhandahålla förstahandsuppgifter i detta lilla läroämne.

Uppriktigt sagt skulle vi inte känna till hälften av alla spel vi känner till i dag om det inte vore för all den tyska litteratur som beskriver dem i detalj. Detta är inte en historisk insats som man tänker på särskilt ofta, men som akademiker på området är jag landet ett stort tack skyldig.

Vår lilla utflykt i historien närmar sig sitt slut. De två spelen som det berättas om ovan kan verka obetydliga, men faktum kvarstår att Tyskland var dokumenterat först i Europa med både kortspel i sig och inslaget av vadhållning.

Utan dessa kan man fråga sig om poker skulle ha kommit till över huvud taget.