Poker med höga insatser - en historik

Fotbollen har Champions League. Amerikansk fotboll har Superbowl. Basketen har NBA-slutspelet. Ishockeyn har Stanley Cup. Friidrotten har OS.

För att delta i dessa evenemang måste man lyckas nå den absolut högsta nivån inom sin sport. Bara de allra främsta lagen och individuella idrottarna i världen får delta i dessa gladiatorliknande skådespel.

Hur är det då med poker?

Hur skiljer pokervärlden de bra från de fantastiska?

I fråga om turneringspoker vändes under många år alla blickar mot World Series of Poker (WSOP) och antalet vunna armband. Men tiderna har förändrats under senare år. Turneringar som börjar med 25 000 $ i buyin har ökat i popularitet, och med detta följer en ny stjärnensemble som förgyller pokern, en ensemble vars like inte har skådats sedan de TV-sända kontantspelens glansdagar.

Var med i Nose Bleed Tournament-buyins

I maj 2017 sponsrade 888Poker buyin-turneringen Super High Roller Bowl (SHRB) på Aria i Las Vegas, en turnering med 300 000 $ i buyin. På alla sidor om denna enorma buyin-turnering ägde sex olika Aria High Rollers med buyin-nivåer på 10 000-100 000 $ rum, och var och en av dessa omfattade en återinköpsklausul, vilket innebar att spelarna kunde gå upp till +1 miljon $ back om de deltog i hela spelprogrammet och gick bom överallt.

Å andra sidan tog tre spelare hem över 1 miljon $ på dessa Aria High Rollers, medan ytterligare två kammade hem 900 000 respektive 800 000 $.

Och dessutom tillkom spänningen i själva SHRB, som kulminerade i att Christoph Vogelsang besegrade Jake Schindler i en tumultartad, fem timmar lång heads-up och fick med sig 6 miljoner $ och titeln hem till Tyskland för andra året i rad.

Smärta.

Glädje.

Men hur kan detta fortsätta?

Kommer eliten att få slut på pengar, och vad tillför de nya stjärnorna pokervärlden?

Jag kontaktade några av dem för att känna dem på pulsen, för att minnas det senaste decenniets största high rollers, samt för att möjligen få ett hum om hur framtiden kan komma att te sig.

Mycket nöje!

Spelstatistik

Tabellerna du ser består av data från ett helt decennium (jan 07 - dec 16).

All information kommer från Hendon Mob-databasen, och vi vill rikta vårt tack till Eric Danis från Global Poker Index (GPI) för att ha försett oss med den rådata som har möjliggjort denna artikel.

Mellan de beskrivna datatidpunkterna har 238 turneringar med buyin på 25 000 $ eller högre ägt rum globalt, med i genomsnitt 24 evenemang per år. Men ökningen i evenemang har tilltagit dramatiskt under de senaste två åren med i genomsnitt 62 evenemang per år, vilket innebär en ökning på 88 % sedan jan 2007.

När man studerar hur utspridda respektive organisatörs evenemang är, kan man se att den primära orsaken till ökningen är skapandet av Aria High Rollers och PokerStars beslut att skapa en High Roller-nisch.

Här följer det senaste decenniets 10 främsta organisatörer sorterade efter evenemangsantal:

När det gäller huvudstaden för High Stakes-turneringar (+25 000 $) så måste denna ära tillfalla Las Vegas med dess 118 evenemang under det senaste decenniet, och anledningen till detta antal beror på Aria, Bellagio samt |WSOP|.

Under en Poker Central-podcast nyligen sa Isaac Haxton att Aria High Rollers håller på att förlora nyhetens behag, men Daniel Negreanu och Brian Rasts beslut att starta mixade High Stakes-turneringar på Bellagio skulle kunna stoppa upp denna nedåtvikande trend.

Som vi kommer att se längre fram i denna artikel dominerar amerikanerna spelet, men det finns en stor tillströmning av europeiska spelare, i synnerhet tyska.

Kommer vi att få se ett centrum av Ariaklass i Europa, och i så fall var? King's Casino i tjeckiska Rozvadov? Dusk till Dawn (DTD) i Nottingham, England? Båda platser har utpräglade möjligheter, men de är inte Las Vegas.

Jag tror inte vi kommer att få se något europeiskt nav, men däremot kommer konkurrensen mellan PokerStars, partypoker och 888Poker att öka antalet High Stakes-evenemang i Europa under kommande år.

Nedan följer de fem främsta regionerna globalt för spel med höga insatser:

Men förutom Las Vegas och Europa, då?

Aussie Millions har varit en självklar del av spel med höga insatser under det senaste decenniet. AUD$100,000- & AUD$250,000-utmaningarna har förblivit oförändrade under många år, spelklockan undantagen.

Detsamma gäller Bahamas. PokerStars Championship Bahamas har ersatt PokerStars Caribbean Adventure (PCA), men detta har inte inneburit en avsevärd ökning i High Roller-evenemang på Atlantis.

Då återstår Asien samt - i synnerhet - Macao och Filippinerna. Jag har en känsla av att teamet bakom Triton Super Series bara håller på att värma upp, och med tanke på förekomsten av kontanta spel med höga insatser - i synnerhet i Macao - så finns det utrymme för fler turneringar med höga insatser i denna del av världen, och jag förväntar mig därför tillväxt på detta område.

En av orsakerna till att Las Vegas turneringar med höga insatser har tagit ny fart på senare år skulle kunna vara frånvaron av kontanta spel med höga insatser på nätet, samt att turneringarna tvingar folk att ge sig ut och spela.

Köpa och sälja medverkan i höginsatskretsar

Utanför USA domineras High Roller-scenen av tyskar. Dominansen började med att spelare som Tobias Reinkemeier, Philipp Gruissem och Christopher Vogelsang tog sig långt i turneringarna, och på senare år exempelvis Fedor Holz och Rainer Kempe.

Dessa spel existerar eftersom spelarna är mer benägna att investera i varandra. Fedor och kompani köper inte bara in sig i varandras spel, de studerar också tillsammans och socialiserar även utanför pokern.

Dessa pokergrupper reser vissa etiska spörsmål, detta då situationer skulle kunna uppstå där en grupp spelare med likvärdiga investeringar i varandra spelar mot en ytterligare spelare som inte tillhör gruppen.

Erik Seidel har spelat i dessa evenemang ända sedan första början, och när jag frågade honom om företeelsen att sälja och dela medverkan, så var han inte orolig för spelets integritet.

"Jag har inga problem alls med det", säger Seidel. "Nästan alla spelare sponsras eller handlar, det är så saker och ting fungerar, och jag tror inte att maskopi är en faktor i sammanhanget eller att det ens förekommer."

När det gäller företeelsen att sälja andelar och hur detta skulle kunna manifestera sig i takt med att fältet minskar, så anser Kempe att transparensen är viktig.

"Självklart kan det uppstå konstiga situationer, men personligen har jag aldrig haft dåliga erfarenheter av det inom livepoker. Och för mig känns det som att folk är väldigt transparenta när de tillfrågas om det, vilket är ett gott tecken i fråga om deras agenda."

Kempe anser också att försäljning är en nödvändighet om proffsen ska kunna ta plats i matcherna regelbundet.

"Jag tycker inte att matcherna i Europa ger folk möjlighet att skapa spelkonton feta nog att försöka sig på turneringar med +25 000 i buyin, varken live eller på nätet", säger Kempe. "Så under den närmaste framtiden verkar det inte finnas något alternativ till att sälja medverkan. Dessutom är det köparens marknad - i synnerhet vid buyins på +100 000 $ - så det finns pengar att tjäna för investorerna. Med andra ord känns det som en win-win-situation. Det gör verkligen startfältet tuffare och större."

En som skulle kunna ställas inför ett bord fullt med spelare som alla har andelar i sig själva är Talal Shakerchi, men detta stör inte honom.

"Jag varken köper eller säljer, men jag bryr mig inte om andra gör det." Enligt Shakerchi.

Erik Seidel

High Rollers-stjärnorna

Så vart tar alla pengar vägen, då?

Här följer en Topp 10-lista över de största vinsterna i evenemang med +25 000 $ i buyin under det senaste decenniet.

Om man räknar bort One Drop-resultaten skulle spelare som Daniel Colman, Antonio Esfandiari, Sam Trickett, Daniel Negreanu och Elton Tsang försvinna från listan.

Den enda som överlever mitt beslut att ta bort One Drop-resultaten är Scott Seiver, vilket bevisar hans jämnhet under det senaste decenniet.

Det anmärkningsvärda med Topp 10 (minus One Drops) är Fedor Holz alltmer framträdande roll. Om någon ung man förkroppsligar varje professionell pokerspelares dröm, så är det den 23-årige tysken.

Före 2015 var Holz största årliga vinst 202 143 $, och två år senare spenderar han den summan under en eftermiddag på The Aria. Holz kom även med på Topp 10 över ITM-vinster (In The Money), men nådde varken Topp 10-listan över finalbord eller Topp 3-listan över ITM-placeringsbord, vilket visar hur effektiv han har varit i att vinna spelets STÖRSTA tillgängliga prispottar. Den där Holz vet verkligen hur man väljer sina segrar.

En annan person som måste omnämnas på Topp 10-listan över vunna kontanter (minus One Drop) är Phil Ivey. Den som många fortfarande betraktar som pokerns egen Muhammad Ali spelar inte på Aria High Rollers, och man ser honom heller inte ute på de olika PokerStars-mästerskapen.

Ivey kvalificerar sig på grund av sin tidigare dominans i AUD$100,000 & AUD$250,000 Challenges under Aussie Millions. Sam Trickett är en ytterligare spelare som har lyckats otroligt bra i Australien, men som inte medverkar i vare sig The Aria eller PokerStars Championship särskilt ofta.

Den som lyckas otroligt väl i samtliga tre avseenden (Aussie Millions, Aria & PokerStars Championship) är den evigt unge Erik Seidel. Om det finns någon som verkligen har motstått tidens tand och mätt sig med de bästa i både dåtid och nutid, så är det denna New York-bo som leder såväl Topp 10-listan över ITM-vinster som Topp 10-listan över finalbordsplatser.

Titlar är kanon, men målet för ett proffs måste vara att sno åt sig en av dessa främsta tre platser, och ingen gör detta mer konsekvent än Tom Marchese med sina 19 Topp 3-ITM-platser (huvudsakligen Aria). Det är också värt att notera att Cary Katz (ett icke-proffs) finns med på samtliga kontantvinstbord (förutom vunna kontanter totalt), återigen ett bevis på hans konsekventa resultat på The Aria.

Men eftersom vunna intäkter ofta är missvisande bad jag proffsen att välja ut några av de mest talangfulla spelarna, och de hade följande att säga:

"Det finns så många att det är omöjligt att göra en lista utan att behöva utelämna folk", säger Seidel. "Jag vill bara säga att jag tycker att Steve O'Dwyers resultat är ytterst imponerande, och även om proffsen insett detta så anser jag att han inte alls fått lika mycket erkännande för det som jag tycker att han borde ha."

Talal Shakerchi gav Scott Seiver och David Peters extra beröm, och bland icke-proffsen fick Bill Klein ett särskilt omnämnande. Klein har tagit sig till nio finalbord och nått Topp 3 vid fem olika tillfällen, men han har ännu inte vunnit någon tävling efter att ha förlorat samtliga fyra heads-up han har nått.

Topp 10 - Finalbordsplatser

Topp 5 - Topp 3 ITM-placeringar

Topplista över ITM-vinster bland icke-proffs (exklusive "OneDrops")

High Roller-geografin

Bara för att bevisa att USA, Kina och Tyskland inte har något monopol på poker med höga insatser, så följer här en lista över de 56 länder som kan ståta med spelare som vunnit High Roller-evenemang under det senaste decenniet.

Big Games: Är detta framtiden för pokerspel med höga insatser?

I början av artikeln ställde jag frågan:

Hur kan detta fortsätta?

Det verkar som att pengarna inte kommer att lämna branschen under lång tid framöver. I fallet med The Aria återför även icke-proffs som Cary Katz sina intäkter tillbaka in i spelet. Det finns inga engångsföreteelser bland spelarna, och när spelare som Dominik Nitsche, Adrian Mateos, Sergio Aido och Jack Salter provar på scenen så ser framtiden lovande ut.

Med flest ITM-vinster och finalbordsplatser kan Erik Seidel denna scen utan och innan, och hans erfarenhet ger honom hopp om att High Roller-ekonomin är stabil.

“Jag anser att Cary Katz & Aria har gjort ett fantastiskt jobb med att skapa regelbundna high roller-evenemang & villkor som både proffs & amatörer kan gilla”, säger Seidel. "Rimlig rake, fantastisk mat & en trevlig atmosfär. De gör en massa andra bra saker också, så jag tycker framtiden ser ljus ut."

Med sina mer än 7,5 miljoner $ i intäkter från dessa spel rankas Rainer Kempe som den 19^:e mest framgångsrike spelaren i fråga om kontanta vinster, varför även hans åsikter om dessa spels framtid är värda att lyssna på.

"Andelen personer som vinner pengar på High Roller-turneringar är högre än i andra evenemang, detta eftersom raken är avsevärt lägre", säger Kempe. "De flesta som inte tjänar pengar på dem kommer att fortsätta spela så länge de trivs med att tävla. Jag kan inte komma på en enda affärsman eller affärskvinna inom dessa fält där jag skulle vara rädd för att han eller hon inte skulle ha råd med buyin vid någon tidpunkt."

Talal Shakerchi är en av de icke-professionella som tävlar i matcherna med högst buyin så ofta som hans yrkes- och filantropikalender gör detta möjligt. Hedgefondförvaltaren håller med Kempe om att den låga raken är en viktig faktor.

"High Roller-evenemangen fungerar för tillfället eftersom procentsatsraken är relativt låg och ett antal nöjesspelare vanligtvis deltar", säger Shakerchi. "Dessutom äger High Rollers ofta rum i samband med en serie när spelarna befinner sig på platsen av andra skäl, så inga ytterligare resekostnader eller liknande tillkommer."

David Peters

David Peters är regerande Årets Spelare för Global Poker Index (GPI) och rankas på 15^:e plats i tabellen över Totala kontanta vinster med sina 8,8 miljoner $ i intäkter från liveturneringar, och han förväntar sig att pengarna ska fortsätta rulla.

"För mig känns High Roller-ekonomin stabil, och förvänta er inte att företeelsen ska försvinna under lång tid framöver", säger Peters. "Det finns många där ute som vill investera i spelare som spelar åt dem om de själva inte har råd att betala hela buyin, och det finns många nöjesspelare som gillar utmaningen med att spela mot fantastiskt bra spelare och som även älskar spelet. Dessutom spelar vi alla så mycket tillsammans att det finns mycket god, vänlig energi bland folk som har roligt."

Jag tycker att Peters har en viktig poäng som överlag har förbigått alla som befinner sig utanför denna nisch. I grund och botten är poker en form av underhållning, och när man har en liten grupp personer som tävlar regelbundet så skapas band mellan dessa, och det blir roligare vid borden.

Så känslan hos vår lilla, skärpta panel är enhällig - spelet fortsätter. Men går det att vinna i spelen? Läs vilken grundläggande pokerbok som helst, så får du rådet att undvika de bästa spelarna till varje pris - och ändå finns de här, villiga att tävla.

"De är en stor utmaning, men de kan besegras", säger Seidel. "Cary {Katz} är inget proffs och har uppnått fantastiska resultat, och jag tror inte att det är en tillfällighet. De utgör ett ypperligt tillfälle att finjustera sitt spel & se hur man ligger till."

"Återigen är de viktigaste aspekterna den minskade raken och höga buyins. Så även små fördelar lönar sig om man har råd med variansen", säger Kempe. "Hur stor eller liten den fördelen är, är givetvis mycket svårt att säga. Och jag är säker på att de flesta spelare och spelargrupper är något partiska i sin bedömning."

“Vanligtvis finns en bra blandning av proffs och nöjesspelare. Men ja, de stora prispotterna och chansen att testa sina färdigheter mot några av de bästa spelarna på de bästa scenerna är alltid lockande", säger Peters.

Peters talar om den fina blandningen mellan proffs och nöjesspelare, och jag minns Haxtons kommentarer i Poker Centrals podcast samt vikten av nöjesspelarnas engagemang. En av dessa nöjesspelare är Talal Shakerchi, och jag frågar honom hur det känns att ta plats i dessa matcher med en måltavla på ryggen?

"Jag känner inte alls på det sättet", säger Shakerchi. "Jag har spelat tillräckligt många turneringar och känner typ 90 % av deltagarna, så jag känner mig inte som en outsider. I fråga om måltavlan så har jag vunnit några High Rollers och kammat hem pengar på ett antal till, så jag känner inte alls på det sättet. Även då okända nöjesspelare dyker upp, är proffsen som spelar High Rollers smarta nog att få dem att känna sig som välkomna och berättigade deltagare."

Shakerchi känner sig alltså hemma, men detta är inte fallet sett över hela det nöjesspelande segmentet, vilket bevisas av Guy Lalibertes beslut att begränsa 2016 års One Drop i Monte Carlo med 1 miljon $ i buyin till icke-proffs. Jag frågar panelen om deras åsikter kring detta beslut från Cirque de Soleil-grundaren.

"Problemet med begränsade turneringar är att de inte riktigt vet vilka som är proffs", menar Seidel. "Elton {Tsang} som vann senast är en fantastisk spelare; han kan möta vem som helst, han är elitspelare. Han slank in eftersom de inte känner till honom, liksom många andra, så jag tycker inte att det fungerar särskilt bra."

"Jag gillar inte idén alls", säger Peters. "Evenemangen bör handla om att ha en bra blandning mellan amatörer och proffs. Poker är ett spel som alla kan spela, och jag anser inte att någon turnering bör begränsas. Om det av någon anledning finns ett tak så OK, då kanske några lämnas utanför, men i övrigt bör alla som kan hosta upp buyin få delta."

"I princip tycker jag det är OK, men det finns två utmaningar med det", menar Shakerchi. "(1) Det finns ytterst få riktiga amatörer som är villiga att spela HR, så uppslutningen skulle inte vara hög; och (2) Det är inte enkelt att dra en tydlig gräns för vilka kvalificeringsvillkor som skulle gälla. 'Rent proffs' innebär bara att pokern är den personens huvudsakliga jobb/inkomstkälla. Det skapar omfattande gråzoner som kan vara svåra att tydligt definiera."

Christoph Vogelsang - Vinnare av 2017 års SHRB. Bilden tagen av Joe Giron

De främsta turneringarna med höga stakes

Under det senaste decenniet har 238 turneringar med +25 000 $ i buyin ägt rum, men vilken är den bästa? Vilket evenemang genererar mest spänning bland proffs och amatörer, och varför?

"300 000 $-turneringen på Aria är numera årets viktigaste turnering, helt klart", säger Seidel. "Man vågar inte ens drömma om att vinna WSOP Main Event längre; jag kan slå vad om att vilken specifik spelare som helst aldrig kommer att hamna Topp 9 under sin livstid."

Rainer Kempe håller med, men det är svårt att klandra honom - han vann turneringen ifjol och tog hem 5 miljoner $.

"Visst måste det vara Super High Roller Bowl? Strukturen, sändningarna, raken, alla dealers, startfältet - allt var riktigt bra ifjol. Jag ser fram emot nästa med stor spänning."

David Peters och Talal Shakerchi håller med om att årets viktigaste evenemang är Super High Roller Bowl med 300 000 $ i buyin.

"Jag anser att Aria $300k är årets bästa turnering, och det är också den jag ser mest fram emot", säger Peters. "Jag älskar att spela på Aria, det är mycket bekvämt, arrangörerna gör ett fantastiskt jobb, ingen rake, en vänlig omgivning och en enorm prispott. Jag kan inte bärga mig."

"Förra årets SHR Bowl var bra", säger Shakerchi. "Ingen rake, 300 000 $ (2 %) extra i prispotten; man tog hand om spelarna på ett bra sätt, och bra variation på spelarna."

High Roller-sammanfattning

High Roller-communityn är en viktig del av pokerns ekosystem. Det är den enda platsen där världens absolut bästa tävlar regelbundet och gör spelet till levande underhållning för spelets konsumenter, och digitala medier som exempelvis Poker Central skulle kunna skapa något verkligt speciellt av det.

Även om pengarna inte nödvändigtvis sipprar ner till de lägre skikten av pokerns ekosystem, så lämnar de heller inte ekosystemet. Proffs och amatörer som deltar i matcherna verkar gilla det, och de tycks inte vilja lämna spelet än på lång tid.

Spelarna äger inte 100 % av sitt spelande, men det finns transparens i pengarnas flyttmönster, och det tyder på respekt för spelarna.

Det enda bekymret är hur nya proffs blir delaktiga i spelet nu när det har blivit svårare att få ihop ett spelkonto för att spela online, detta på grund av de hinder som vissa länder - särskilt USA - ställer pokerproffsen inför.

Panelen uttryckt ett enhälligt stöd för High Rollers. Alla tyckte att de var bra för branschen, och i egenskap av en person som förälskade sig i poker genom att titta på High Stakes Poker och Late Night Poker på TV, så är jag benägen att hålla med.