Det återstår 50 spelare i huvudturneringen av den 47:e upplagan av World Series of Poker (WSOP) när givaren delar ut korten vid ett av borden. Den förste som tittar på sina kort är Jan Suchanek, som sitter som förste man. Han gillar vad han ser och satsar 275 000. Övriga lägger sig fram till Fernando Pons som sitter i mittenposition. Han synar. Då tresatsar Adam Krach 1,1 miljon från knappen och Suchanek går all-in med sina 5,42 miljoner. Pons går också all-in för 6 445 000, vilket får Krach att kasta korten.
Suchanek visar sina AsQc, medan Pons lägger fram JsJd. Allt ställs på sin spets för både Suchanek och Pons. Om Suchanek inte får ett ess eller en dam åker han u och slutar på 50:e plats. Om Pons inte lyckas hålla handen kommer hans stack att smälta bort som snö i solsken och han kommer att sitta med färre marker kvar än nästan alla andra i turneringen. Det är ett avgörande ögonblick får båda två.
Pons rättar till sin keps och väntar på att givaren ska dela ut den viktigaste floppen hans liv.
Floppen: Ad9s3s
Suchanek får sitt ess!
Pons ser helt förkrossad ut.
Han har bara två kompletteringsmöjligheter och det återstår endast fyra kort att dela ut. Han verkar inte behöva boka om sitt flyg trots allt. Han behöver nog inte be chefen om mer ledigt heller. Drömmen har garanterat gått i kras.
Mirakler inträffar inte för män som Fernando Pons.
Turnen: 3c
Ångesten står skriven över hela Pons ansikte.
Nu är det bara rivern som kan rädda honom – drömmen står på konstgjord andning av två ynka kort.
Rivern: Jc
Under över alla under!
Kortleken har kommit till Pons räddning.
Kanske mirakler inträffar trots allt?
Familjeförsörjare, far, make och amatörpokerspelare
Den 37-årige Fernando Pons bor i Palma de Mallorca på Mallorca. Denna spanska ö är en av de vackraste platserna i världen med en stark atmosfär av kreativitet som inspirerar och lockar konstnärer och hantverkare från hela världen.
Tillvaron på ön är väsensskild från storstadspulsen i Las Vegas.
Pons är gift och tillsammans har de en dotter på fyra år. Han är kundchef på ett detaljhandelsföretag. När han inte har fullt upp med arbete och familj gillar han att spela poker som han lärde sig av några kompisar under deras spelkvällar.
Även om detta spelande var ett kul tidsfördriv ville Pons alltid vinna. I hela sitt liv har han varit en tävlingsmänniska och han försökte verkligen vinna varje giv, varje omgång, och i takt med att han blev bättre förhöjdes nöjet av att han också vann pengar.
Pons har alltid stått med båda fötterna på jorden. Han har alltid varit en familjeförsörjare, far och make i första hand. Poker har aldrig varit något annat än ett kul tidsfördriv, även om hans familj och vänner alltid stöttat honom och gett honom möjlighet att ägna sig åt det. Hans fru har alltid gett Pons självförtroende att lyckas genom att påminna honom vilken skicklig spelare han är också i de lägen när korten inte direkt ger utrymme för några trollkonster.
Detta stöd var inte minst viktigt in 2012 när Pons hade en downperiod i sitt pokerspelande. Pokern var förvisso bara ett fritidsnöje, men det hade gått troll i spelet och vinsterna uteblev och spelglädjen med dem. Allt gick bara trögt och förlusterna påverkade deras förhållande, hans arbete och Fernando Pons började tro att han vara en pokernolla.
Men den 30 september 2012 kom Pons tvåa efter Carlos Ribas i en tävling med 660 € i buy-in på Gran Casino på Mallorca. Andraplatsen inbringade inte bara 14 858 €, utan gav honom också förnyat självförtroende.
Konsten att förvandla 30 € till 8 miljoner $
Denna kassaförstärkning inspirerade Pons att öppna ett pokerkonto online hos 888.es där han började spela på flera bord samtidigt i turneringar på kvällarna, efter att han lagt sin lilla dotter.
En kväll i maj 2016 anmälde Pons sig till 30 €-satellitturnering som i sin tur ledde till en 250 €-satellit med platser i WSOP Main Event. Pons trodde aldrig at han skulle kunna vinna den och det var bara ett av många bord han spelade vid den kvällen.
Han gick vidare.
Han gick till jobbet.
Han funderade på om mirakler inträffar.
Den sista satellitturneringen gick av stapeln den 22 maj och hade 43 man i startfältet. Pons kröp upp i soffan tillsammans med sin fru och öppnade några bord på sin laptop. Deras lilla flicka sussade sött på övervåningen, fullkomligt ovetandes om att hennes snart skulle komma att förändras för alltid.
Det här var Pons vanliga kvällsrutin – som antagligen inte skiljer sig mycket från hundratusentals andra pokeramatörers varje kväll. För kundchefen från Palma de Mallorca var den dock väldigt annorlunda. Han vann satellitturneringen och hade därmed kvalat in till huvudturneringen med 10 000 $ i buy-in. I Las Vegas. Världens största pokerturnering. Pons hade varken varit i Las Vegas eller någonsin deltagit i en WSOP-turnering.
Vid sådana här tillfällen önskar de flesta pokeramatörer att de hade de där 10 000 $ kontant i handen – dock inte Pons. Att få spela i WSOP:s huvudturnering var en dröm.
Han behövde veta om mirakler verkligen inträffar.
Vilken press?
En av de bästa sakerna med att kvala in till en 10 000 $-turnering efter att ha lagt bara 30 € är att man inte känner någon press. Pons ansåg att detta var den kritiska faktorn bakom framgången, eftersom han kunde slå sig ner och bara njuta av den största pokerturneringen i världen. Han hade ingenting att förlora. Spanjoren hade halkat in i rätt inställning på ett bananskal.
Hans mål var att ha roligt, spela varje giv så bra som han bara kunde och skapa minnen för livet. Samtidigt tänkte han hela tiden på sin fru och dotter hemma i Spanien. När han tittade bort mot avspärrningen önskade han att de – hans största supportrar – varit med på plats i ett av de viktigaste ögonblicken i hans liv och hejat fram honom.
WSOP:s huvudturnering: Dag 1–6
Pons började dag 1C tillsammans med 4 239 andra spelare, vilket gjorde den till den största endagsflighen i evenemangets 47-åriga historia. Totalt gick 3 252 spelare vidare till dag 2C och Pons låg bra till. Han avslutade dagen med 118 900 marker och endast 280 spelare hade lyckats samla på sig mer än så.
Huvudturneringen i WSOP är en av världens hårdaste tävlingar. För att nå finalbordet den 9 november måste man klara sig igenom sju dagars spel – en prövning som kräver sin tribut både psykiskt och fysiskt. Förutom att man också måste ha turen på sin sida. Få spelare klarar sig hela vägen igenom utan att ha behövt gå all-in en och annan gång.
Så när Pons tog sig vidare till dag med 279 600 i marker förivrade han sig inte. Han tänkte inte på att vinna hela tävlingen, utan tog bara en dag i taget på rena adrenalinkicken. På grund av jetlag kunde han inte sova, så han fick ingen riktig vila mellan varven.
Hans mål hade dock ändrats.
Pons ville oerhört gärna nå penningprisplatserna.
Han hade kvalat in för 30 €.
15 000 $ skulle vara ren vinst.
Det var en hård dag för Pons. Sammanlagt gick 798 spelare vidare till nästa dags spel och Pons var en av dem, på 684:e plats med 137 000 i marker. Han hade alltså färre marker vid dagens slut än dess början, men hade alltså nått dag 4 och var nu garanterad 16 000 $ i prispengar. Hans telefonsamtal till sin fru präglades av större tillförsikt och han började tänka på Chris Moneymaker, mannen som förändrade pokervärlden för alltid när han vann WSOP:s huvudturnering efter att ha kvalat via in 30 $-turnering. Pons tänkte också på Carlos Mortensen, den störste spanske pokerspelaren genom tiderna, även han vinnare av huvudturneringen i WSOP.
Ta det lugnt.
Du har inget att förlora.
Du är redan en vinnare.
Ta varje dag som den kommer.
Dag 4 var besvärlig. Pons var trött och det kändes som om målsnöre aldrig kom i sikte. Han ville bara sova och hans markerstack fortsatte krympa. Men hoppet är det sista som överger människan. Större delen av tiden var han shortstackad och han hade åkt ut om inte hans hjältesyning – när han förde in alla sina marker i potten – hade varit exakt rätt. Han må ha gått på knäna fysiskt, men hans pokerhjärna gick på högvarv.
Vid dagens slut hade fältet reducerats till 251. Pons reste sig och såg sig omkring. Han såg sin skallige vän Massa Paolo le som ett hoppets fyrtorn vid avspärrningen och uttrycka sin beundran med en stor tummen upp. Under sin banderoll med texten ”Årets WSOP-spelare 2015” staplade Mike Gorodinsky marker på hög, medan Daniel Colman snackade i mobilen och Johnny Chan nuddade vid hans arm när han skyndade förbi djupt försjunken i ett samtal med en kompis.
Så vad var det egentligen som höll på att hända?
Pons var nu garanterade 36 000 $, samma belopp som han skulle ha vunnit om han slagit Carlos Ribas i spanska mästerskapen – på den tiden han tyckte att han var helt rudis på poker. Det kändes helt overkligt. Han hade 1,58 miljoner i marker och när han senare läste liveuppdateringarna insåg att han låg på 81:a plats och att ingen talade honom. Perfekt slagläge helt enkelt.
Dag 5 sjönk startfältet ihop ytterligare, till 80 man.
För Pons del var det en helt sagolik dag.
Han rakade in 7,9 miljoner marker och det förde upp honom på topp 10. Om turneringen hade slutat samma dag hade han fått 650 000 $ med sig hem. Men det återstod fortfarande två dagar av turneringen och pengar som skulle kunna förändra hans liv för alltid stod på spel.
Tankarna surrade i skallen på honom.
Tänk om?
Var det verkligen möjligt?
Varje dag steg han upp och gick och köpte lite nya kläder för han hade bara packat för en femdagarsvistelse, och nu skulle han behöva boka om flyget. Och ringa chefen och be om ytterligare ledigt från jobbet.
”Varför? Vad sysslar du med?”
Hur förklarar man för sina överordnade och chefer att man är upptagen med att försöka vinna 8 miljoner $ på poker på andra sidan jorden?
Skulle han ens bry sig om att komma tillbaka till jobbet?
Dag 6 händer det otroliga.
Pons går all-in med par i nior mot par i ess. Det är ännu en av de där situationerna som man hoppas att man aldrig ska hamna i, men innerst vet att man kommer att råka ut för. Det är i sådana situationer som till och med icke-religiösa människor ber till högre makter. Det är i sådana stunder som man ror på pokergudarna.
Pons får sin nia.
Han fördubblar markerantalet.
Han leder WSOP:s huvudturnering med 46 spelare kvar ... Om turneringen hade slutat där skulle han ha varit världsmästare och han skulle ha fått 8 miljoner $ i förstapris. Hans liv skulle ha förändrats för alltid. Hans dotter skulle aldrig vara utan eller sakna minsta sak. Hans fru och han skulle ha fullständig frihet att förverkliga sina drömmar.
Det var inget annat än ett mirakel.
Sedan vinner han flipläget med JJ mot AQ mot Jan Suchanek tack vare två kompletteringskort som kommer upp på rivern. Plötsligt har han flytet. Pons kände hur han red på en våg i hand efter hand. Han var utmattad. Han gick på ångorna, men han kände hopp. Han hade sin dröm och han höll alla tummar och tår som bara fanns.
Inför sista dagens spel återstod endast 27 spelare.
Fernando Pons låg på sjunde plats med över 17 miljoner marker. Snacka om rätt läge att gå långt! Pons, pokernollan, i full sprint mot mållinjen med några av världen största pokerspelare i samma heat:
Tom Marchese.
Griffin Benger.
Cliff Josephy.
James Obst.
Jared Bleznick.
Antoine Saout.
Hur skulle han kunna slå de här snubbarna?
När skulle det hela ta slut?
Han var redan garanterad 269 430 $. Om han åkte ut nu skulle han ha överträffat sina vildaste förväntningar. Det var inte meningen att Pons ska vara med i det här sällskapet, men han känner sig ändå som fisken i vattnet. Någon hade tryckt på knappen som utlöste pressen. Vad som hade börjat som ”allt är en bonus” hade nu förvandlats till en målmedveten satsning på att nå finalbordet den 9 november.
Det var första gången han var i Las Vegas.
Han hade bara sett insidan av The Rio.
Han ville så oerhört gärna ha ett skäl att komma tillbaka.
WSOP:s huvudturnering: dag 7
Dag 7 av huvudturneringen i WSOP var en dag som kom att räknas i samma andetag som Pons bröllopsdag och dagen hans dotter föddes. Med flyget ombokat, fler kläder inköpta och efter att hans chef hade haft vänligheten att förlänga semestern
var hans 27 medtävlare det enda som stod mellan honom och 8 miljoner $ plus världsmästartiteln. Om han skulle ro i land med uppgiften vore det den största Rocky-historien sedan Moneymaker. Han ringde sin fru. Hon påminde honom om att hon 2012, när han tyckte att han bara var en nolla i pokervärlden, hade sagt till honom att han en dag skulle få sitt stora genombrott. Bakom varje stor man står en ännu större kvinna. Pons var väl medveten om att han inte skulle vara här i dag utan det orubbliga stödet från den person han älskade mer än någon annan i världen. Han skulle försöka göra det för hennes skull.
Slutet gott allting gott
Han började med 86bb.
Pons plan var att spela stabilt, ta varje giv som den kom och försöka hålla sig så kall vid spelbordet som möjligt.
Han satt på en försvarlig markerhög.
Förhoppningen var att den skulle räcka länget.
Men det var fortfarande många spelare kvar ... Pons kände inte många av dem och det var bara bra. Om han hade vetat hur bra sådana storheter som Matthew Moss och Antoine Saout är, kunde det mycket väl ha skadat hans spel.
Han börjar bra och vinner tre givar på raken. Han vinner mörkar och antar med en öppning en plats från knappen. Han höjer från kaparposition, synas av ingen mindre än Thomas Miller på knappen och skjuter den synen i småbitar med en fortsättningssatsning. När Michael Ruane öppnar från första position synar Pons från mittenpositionen. Floppen är Ad9c3s, Ruane satsar 575k och Pons synar. På turnen kommer 7k upp och båda spelarna passar. På rivern kommer Qs, varpå Ruane passar och Pons satsar 900 000 och vinner potten och kommer över 100 bb.
Därnäst tar han sig en av de starkaste konkurrenterna, australiern James Obst. Obst öppnar på knappen, Pons tresatsar till 1,3 miljonerb från stora mörken och australiern synar. Floppen är 9h8h2h och Pons satsar 1 225 000. Obst synar. Turnen är Jd, Pons passar, Obst satsar 1,8 miljoner och Pons pass-höjer till 9 miljoner och tar hem potten.
Pons kunde inte ha hoppats på en bättre start.
Han kände sig trygg i sig själv.
Han var i zonen.
Antoine Saout åker ut och slutar på 25:e plats.
Därefter förlorar Pons en stor pott mot Mike Shin. Hans självförtroende får sig en knäck, men han visar inte att han är skakad. Mike Shin öppnar spelet från mittenpositionen, Qui Nguyen synar en plats från knappen och Fernando Pons synar på knappen. Floppen är Qh5c2c. Shin satsar 750 000, Nguyen lägger sig och Pons synar. På turnen kommer 10h, varpå både Shin och Pons passar. Rivern är Qd och Shin satsar 1,55 miljoner. Pons synar. Shin visar AhQs och Pons tvingas ge sig med sin dam eftersom hans högstakort inte räcker till. En motgång, men han har fortfarande 79bb.
Valentin Vornicu elimineras och slutar 23:a.
Pons öppnar med 700 000 i mittenpositionen, Hakim tresatsar till 1,5 miljon i position och Pons synar. AcAh8h kommer upp på floppen och båda spelarna passar. Turnen är 5r, varpå Pons satsar 1,5 miljon och Hakim synar. Rivern ger Jh. Pons satsar 5 125 000 och Hakim går all-in med 6 275 000. Pons synar. Hakim lägger upp AsTs, men Pons slår ut honom ur turneringen med sina KhQh som ger färg. Han är nu uppe i 87bb.
Han ställs öga mot öga med Mike Shin för andra gången.
Det går betydligt bättre än första gången.
Pons öppnar från mittenposition och Shin synar på knappen. Ks8c6h kommer upp på floppen och både Pons och Shin passar. På fjärde gatan kommer 8h, Pons satsar 700 000 och Shin synar. Rivern ser Jk och Pons satsar 1,2 miljoner. Shin synar. Pons har AsKh för tvåpar och Shin kastar in handduken. Pons har nu 96bb.
Matthew Moss elimineras och stannar på 21:a plats
Pons ser sig omkring. Paolo ger uppmuntrande två tummar upp från avspärrningen. Det är en skön känsla att ha någon som honom på sin sida när man är mitt uppe i stridens hetta. Det återstår två bord. Endast två bord. Pons kan inte tro att det är sant. Griffin Benger tar plats till höger om honom. Hans stack har rasat till 39bb och han vill inte att raset ska fortsätta. Han tänker undvika att syna och gå all-in.
Griffin Benger eliminerar Will Kassouf som slutar på 17:e plats.
Kenny Hallaert eliminerar Jared Bleznick som blir 16:e man.
Tom Marchese får kliva av på 14:e plats.
James Obst åker ut och slutar på 13:e plats.
Och Pons kan plötsligt inte vinna en endaste giv.
Han höjer och lägger sig mot tresatsningar. Han tresatsar och viker ner sig mot fyrsatsningar. Stacken blir mindre och mindre. Pulsen stiger ett snäpp. Han svettas. Det börjar bli varmt i lokalen.
Mike Shin åker ut och slutar 12:a.
Pons hänger kvar.
Marker rinner i väg.
John Cynn är ute och stannar som 11:e man.
Pons har nått det inofficiella finalbordet. Han kan inte tro att det är sant, inte Paolo heller. Han är garanterad 650 000 $, efter att ha börjat resan från en 30 €-turnering.
Han insuper intrycken.
Han tar tre djupa andetag, hans livs djupaste andetag. Det återstår tio spelare. En till ska bort, resten går vidare till finalbordet den 9 november och får ytterligare 350 000 $. Det är stora pengar, en livsförändrande summa. Någon kommer att bli rejält besviken.
Pons räknar sina marker. Han har 18bb. Jerry Wong 22bb och Joshua Weiss är nere på 7bb.
Spelet går i snigelfart.
Jack Effel tvingar dem att spela hand för hand och tar bort spelarnas rätt att påtala klocktiden på grund av speltempot.
Pons tappar till 17bb, 16bb, 15bb.
Han tittar hela tiden på at Weiss.
Gör något.
Gör något.
Kenny Hallaert öppnar på knappen, lilla mörken lägger sig. Weiss sitter som stora mörken med 3bb.
Gå all-in, snälla gå all-in.
Weiss lägger sig.
Pons stack sjunker ytterligare, till 14bb, 13bb, 12bb.
Han vet att det enda han kan göra är att gå all-in eller kasta korten. Han vill inte fatta beslutet. Han önskar att han kunde gå på en lång promenad, komma tillbaka och upptäcka att någon annan har åkt ut. Plötsligt handlar det inte om 8 miljoner $, utan om att hans fru ska bli stolt över honom.
Allt handlar om att nå finalbordet den 9 november.
Det handlar om att hålla sig vid liv.
Men tiden börjar rinna ut.
Snälla, ge mig inte en hand.
Alla lägger sig fram till Weiss i tidig position. Han går all-in. Pons hjärta stannar. Sedan börjar det slå igen. Michael Ruane och Gordon Vayo synar mörkarna. Pons hjärta bultar så hårt att han lägger handen på bröstkorgen för att förhindra att revbenen splittras.
Hela bordet, förutom Weiss, vet vad som borde hända härnäst. Så sker också. Ruane och Vayo passar fram till rivern. Weiss visar Ad8c med ess högt.
Å nej, det kan vara bra. Ess högt kan vara bra ...
Vayo visar Qh7s och har par i sjuor.
Det är över.
Ingen märker att det var Ruane som vann given med sitt tvåpar. Ingen bryr sig. För ett ögonblick råder tystnad medan spelarna tröstande skakar hand med Weiss. Sedan utbryter kakafonin.
Pons tittar bort mot Paolo och visar tummen upp.
Han skakar i hela kroppen.
Han kan inte tro att det är sant.
Han har nått finalbordet den 9 november.
Han börjar med 12bb, den minsta stacken vid bordet. Han är garanterad 1 miljon $ och har chansen att vinna 8 miljoner $. Det skulle kunna bli en av pokerhistoriens kortaste Las Vegas-vistelser. Men det var ju precis vad alla trodde skulle hända när han kom hit för en vecka sedan ...
Alla utom Pons.
Alla utom Paolo.
Alla utom hans fru.
Och när Pons tackade sin chef för att han gav honom extra ledighet kände han sig lite obekväm över att behöva be om ytterligare semester i november.
– Vad gäller det den här gången, då? frågade hans chef.
– Jag ska åka tillbaka till Las Vegas för att se om mirakler verkligen inträffar, svarade Pons.
Lee Davy är pokerskribent och livereporter och har jobbat för alla toppnamnen i branschen, inklusive WPT, WSOP och 888poker.